Ja jösses vilken dag det blev igår!

Solen sken från en helt underbar himmel och varmt och skönt...   

Lite kladdigt ute men vad gör det när man har två små vovvar som bara är att sätt i badkaret? 

Skitiga hundar är lyckliga hundar! 

Förmiddagen lullade på i sin sköna takt, inget stress utan bara njuta av dagen.

En sväng in till stan   där vi ändå glömde det viktigaste så det fick vi be Annika P om hjälp!
TACK vännen!

På eftermiddagen kom Annika P, Bessie, Maja och Chester ut hit och vi hade packat en ryggsäck med eftermiddagsfika i.  

Vi tog hela gänget och Chester fick lära sig att Banjo bråkar man inte med, det är Banjos tjejer.

Det är så intressant att se denna lilla kille som Banjo ändå är, besitta så mycket i att kunna visa och tala om vad han tycker och vart skåpet ska stå utan att bråka! 

Ett litet ljud och en blick.

Precis som det ska vara!
Det fick jag även ett bevis på under morgonpromenaden när grannen har införskaffat sig en mycket snygg och stilig schäferkille.

En omplacering på fyra år - de har inte haft honom länge och när vi kommer så är han ute på tomten.

Låter och vill gärna visa sig från sin stora sida.

Han och Banjo står och mäter och det rejält men rätt som det är så viker schäfern och går där i från.

Så nu är det klart - inga mer funderingar utan de vet var de har varann!

Freja är dock lite feg och tycker han är läskig...

För att återgå till vår eftermiddag så gick vi upp i skogen och upp på berget där vi drack lite kaffe och tog en och annan kaka.

Hundarna sprang runt oss och busa - de var verkligen HUNDAR, inga koppel, inga regler utan de fick bara vara och mysa.

Varje hund gjorde vad den hade lust med just då.

Freja och Chester busade som tokar och det syns verkligen hur mycket pudel Freja har när man ser henne och Chester!

När kaffet var urdrucket så fortsatte vi.

Hundarna fortfarande lösa.  

Leriga och skitig, de sprang på leråkern, i skogen, i mossan, på halmåkern och överallt.

Sen kom  vi til ett dike som är översvämmat och där badade alla hundarna, mer eller mindre frivilligt...

Lite mindre skitiga men oj så Chester såg ut!!

Skitig så till den milda grad men sååå lycklig.

Kan tro att han var ganska trött igår kväll för det var Freja...

Hon har inte ens klivit upp idag och det tillhör ovanligheterna..

På vägen sen därifrån så kom en bil och jag skulle hålla koll på Freja och Chester som hade en annan leråker att vara på.
Jag böjer mig ner för att bara hålla i dem lite medans bilen åker förbi oss och vad jag inte märkte var att min mobil åker ur fickan.

När vi kom hem så surrade vi lite med Annika, Bessie lyckades få upp Pipis i trädet (som han kom nerifrån bara bilen var av gården), badade hundar och så käkade vi lite.

DÅ kom jag på att jag inte hittade min mobil och den är ganska viktig.

Vi tar och går samma väg tillbaka och jo då i en lagom stor vattenpöl i diket ligger den och har jag nu tur så klarade sig simkortet och det borde gjort det för den delen stack liksom upp ur vattnet...

Det blir till att inhandla en ny idag.... en rosa!

Vet precis vad jag vill ha för den har jag kikat på länge men så länge min funkat felfritt så köper jag ingen ny men nu är jag så illa tvungen...  

Blev en hel del bilder från gårdagen men sladden till kameran ligger i stan så de kommer i sinom tid.

Ser ut att bli en minst lika bra dag idag även om den startade lite kall -6 så är det nu vår!

Jag bara längtar ut till trädgården och få sätta igång.

Fast idag lär det nog inte bli så mycket av den varan    händerna gör såå ONT och nacken ska vi inte prata om. Kan ju bli bättre under dagen...

Idag ska vi gosa extra mycket med lilla Banjo som faktiskt är 8 år idag!

Svårt att tro när man ser honom om man nu tänker på hur många som tycker att en hund på 8 år ska pensioneras!

Den boken har inte varken Banjo eller husse läst.

Det var väl allt för idag!
Ha det gott och njut av solen, skit i dammet och skiten på golvet - det blir bara lika igen!
Gå ut och få frisk luft och sol!

//Annika 

Reaktionerna angående inlägget igår lät ju inte vänta på sig.

Dessvärre kan jag tycka att merparten kommer via mail och det innebär ju då att man inte står för sin åsikt.

Synd men jag vet att så är det å andra sidan VET ju jag vad folk har tyckt och tänkt och jodå - jag fick både ris och ros.

Att åka buss i mina fritidskläder borde jag ju begripa kunde stöta sig med våra nysvenskar... Varför??

Om jag nu i tid och otid ska anpassa mig efter dem, varför kan de då inte acceptera oss blekfeta svenskar?

Jag lär aldrig få svar så jag droppar det!

Natten som gått fick jag sova!
Men det räcker ju tyvärr inte med EN natt för att må någorlunda bra men alla timmar är välkomna.

Detta varannandagsväder gör ju inte dirket saken bättre heller!

Men idag skiner solen återigen från en klarblå himmel och jag njuter i fulla drag!

Igår fick jag smaka något som J gjort men faktiskt inte föll mig i smaken...

Det första någonsin och det var Kalvdans...   

Nä den får de behålla.. men jag har nu provat!!

 Tonåringar är ett alldeles eget kapitel och ibland är de hur mysiga och goa som helst men ibland tror jag banne mig satan flygit i dem.

De har ju hela huvudet fullt av horn och det spelar ingen roll vad man säger eller gör - de går sin egen väg...

Att det ska vara så svårt att klippa navelsträngen!!!

Det är ju inte min första direkt och ändå...

Nåja det löser sig och de "stora" tonåringarna vi har kan stå på egna ben det är bara jag som inte vill det....

Nä nu lutar det åt lite mera kaffe och sen ta och njuta av denna vårdag som det ändå ser ut att kunna bli!

/Annika

Klart det är skillnad på oss - ingen är den andra lik MEN

varför får personer av utländsk härkomst säga och behandla mig hur som helst utan att de är rasister...?

Som imorse.

Här kommer jag och Freja, vi ska med bussen ner på stan. 
Jag har mina camoflagefärgade hund- och skogskläder, en ryggsäck och min verktygslåda (läs: kärringväska) + min lilla vovve...

Precis när bussen kommer så ser jag att några stycken tar avstånd. Okej, det finns både allergiker och hundrädda men se det var inte där skon klämde.

Nej, de ifrågasätter om jag verkligen får åka med bussen i dessa kläder och med hund???

Är inte det då rasistiskt...?

Jag skulle enligt dem alltså inte få åka med pga min klädsel - jag har då jacka och byxor... ganska normal klädsel skulle jag vilja påstå.

De tjafsar lite med busschauffören som lugnt och fin förklarar för dem att jag har all rätt i världen att åka buss.

Jag lät dem lösa problemet och såg paniken i ögonen på dem att ens behöva tänka tanken på att behöva åka i samma buss som mig och min hund.

De skulle nu ringa Länstrafiken och fråga igen för det kunde bara inte stämma.

Låt dem göra det då!

Men hur kan det komma sig att det där är helt ok för dem att säga och bete sig som de vill utan att kallas rasister medan jag inte ens få tycka att det vore ok att se ögonen på folk...?

Jag måste ju vara dum som inte begriper det där...

Något annat jag inte heller fattar är HUR kunde de låta björnungarna få bli i så dåligt skick att de var tvungen att avlivas??
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12801117.ab

Hade det inte varit bättre för björnungarna om djurparken fått ta dem med en gång?
Vilken nöt trodde att honan verkligen skulle gå tillbaka?

Men så går det när människan ska bestämma....

Sen klagas det på vår jägarkår!
Det är så jag blir mörkrädd.

//Annika

Jag är så trött på att inte få sova men det är bara att åka med och ta det för vad det är. En del av mitt vardagliga liv.

Att sitta och lyssna på kaffebryggaren och äta frukost klockan halv tre en natt är inte som det ska vara...

 En liten fundering bara för dessa som anser att jag inte är sjuk - jag har alltså inte ont just nu, jag har inga problem med att sova pga värken inatt?

Vore ju intressant att veta vad dessa personer tänker med!

Lär jag aldrig få veta...  trots att jag vet vilka det är och de skulle mycket väl kunna öppna munnen men fegheten tar över så de håller sig borta och istället skickar meddelanden... FEGT!

Det är lätt att bli bitter sådana här dagar men det tänker jag inte tillåta.

Nåja, något som däremot gör mig extra glad är min Matilda.

Hon har tagit vissa beslut som jag är inponerad av och jag önskar henne alla lycka på färden - jag vet att du fixar det!  

Vi fixar det!

Något jag har svårt för är när jag inte har kontroll över mitt eget liv och vad som händer och just nu finns det återigen aktörer som beslutar om min framtid.

Pest! 
Inget kan jag göra utan det är bara att gilla läget men den här aktören kanske inte tar månader på sig utan jag kan slippa att gå med fjärilar i magen alltför länge. Hoppas kan man...

Det värsta är väl att det är två, eventuellt tre saker som händer och inget av dem kan jag dela med mig av!  

Inte än i allafall....

Däremot kan jag dela med mig av den lilla, goa dvärgpudeln som ska vara hos Annika!

Inte alls förälskad!!

Bessie och Chester!

Sen har vi ju lilla ärtan Maja!

Hon är så otroligt söt med sina öron som verkligen talar!

Freja var så klart också med men inte på bild  

Den lilla busen Chester är en liten valpis och jösses så go!

Öppen, trevlig, busig, spontan och allmänt glad - ett riktigt lyckopiller men så är det ju en dvärgpudel också  .

Kände igen flera saker hos honom som Freja har och tja hon har kanske mer pudel i sig än vad som syns.

Kul var det iallafall att träffa den lille krabaten och jag hoppas det blir många gånger till!

Det är så härlig att vi kan gå med alla hundar oavsett kön, ålder eller storlek.

Visst fick sig Chester en och annan liten åthutning av tjurfia Freja först igår men han var ju en ny kille i "vår" flock och bara vi gått 10 meter så var buset i full gång...

Dessa hundar - de skapar minsann inga problem och har de problem så löser de dem direkt och sen är det färdig tjafsat.

Vargen som de hastigt och lustigt kom på skulle flyttas till Kilsbergen har nu vandrat bort till Värmland.

Hade de verkligen trott att en ensam hona skulle stanna här??
Självklart så vandrar hon iväg för att leta på en ny flock!
Men det klart att människan som är så smart ska försöka styra även över ett vilt djur...

Björnungarna då som tydligen ska få svälta ihjäl sedan honan blivit skrämd?!
Det finns ju erbjudande från en djurpark att gå in och åtminstonde försöka rädda dem men icke!

Människan styr ännu en gång.

Så ska vi kallas smarta...

Vet inte ja..

Jag önskar ni kunde se Freja nu som ligger med bägge framtassarna över nosen - precis som om ljuset från min skrivbordslampa och datorn stör henne...  

Nä dags för lite annat plock!

Ha en fin dag alla glada!

//Annika 

Speciellt inte idag!

Pga av vissa människor så blev tyvärr sömnen mycket störd.

Nu är beslutet taget att lägga allt bakom oss och så får det väl vara så då...

Däremot så knatar mina kugghjul på i vanlig takt.

Först så försov jag mig rejält pga dessa nötter som jag låg och klura på HUR de tänker egentligen... ledsen var jag också så det räckte åt ett helt kompani.

Jo en dialog.

En dialog för mig är två eller flera personer som har en diskussion. Att ge och ta även i en diskussion är väl ändå a och o?

Att bara en gapar och skriker och inte låter den andra komma till tals är väl ändå en monolog?

Hur kan man tro att man löser en konflikt genom en monolog??

I min värld (som tydligen inte är "normal") så krävs det att man pratar om problemen för att kunna lösa dem, att lyssna på vad det andra har att säga och komma fram till en lösning.

Så har inte alla det.
Att gapa och skrika, vända allt åt helt fel håll, att bara vara nöjd med att höra sin egen röst och göra en struts av en kycklingfjäder är visst lösningen....

Nä jag behåller mitt sätt att lösa ev konflikter!

Rasism då?
Vad är det?

Bara för att jag inte tycker lika som en annan människa - innebär det att jag är rasist?

Om man  slår upp rasism så står bl a: Rasism är en indelning av människor i ett hierarkiskt system av raser, där vissa raser ibland tillskrivs moralisk rätt att härska över andra. 

FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering definierar rasdiskriminering som:

Källa: Wikipedia.

Jag blir lite mörkrädd när jag blir kallad rasist!
Jag är INGEN rasist, alla människor har samma värde och jag tror gott om alla tills de bevisat motsatsen och det har ingenting med hudfärg, nationalitet, ursprung eller namn att göra!

Vad jag däremot inte tycker om är respektlösa människor & som sagt det har ingenting att göra med varifrån man kommer!

Jag har sagt mitt och vet att vissa har inte sagt sitt sista ännu men jag har lagt det som hände bakom mig. 
Finns viktigare saker att lägga energi på!

Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat. 
Källa: Nalle Puh

Så till lite roliga aktiviter som GER energi!

En morgonpromenad med Annika och idag var även lilla Chester med som ska vara hos henne när matte jobbar.

Jag blev inte alls kär...

(Bild kommer när jag fått ok från matten att visa dem.) 

Eftersom vi försov oss imorse så kom lilla fröken lite sent till skolan men det lite lustiga var att när jag ringer skolan så var det många som försovit sig just idag... kan det möjligen ha med sommartiden att göra..?

Kanske..

Nåja hon kom iväg och så gjorde jag.

Lite kallt men solen värmer gott och "risken" finns att det blir en lååång promenad senare idag. 
Först ska jag bara försöka få en omstart på dagen.

Har lite "måsten" jag borde ta tag i men det får vänta en stund....

 Ingen risk att någon annan gör dem så det försvinner inte.

Frejapeja är nöjd med sin promenad, först försökte hon visa lilla Chester var skåpet ska stå men sen var det bus för hela slanten.. lite marigt att försöka gå då.. undrar jag vem som är valp?!

Nu sover hon gott och det ska med lite tur jag också få göra en stund - vila i alla fall.

Ha det gott och passa på att njuta av solen idag!

//Annika

Det här med att vara sjuk och då bära på en osynlig sjukdom är jag långt ifrån ensam om.

Men vem har rätten att komma och säga att jag inte är sjuk?

Skulle vara läkaren då...  

Men allmänheten har ingen rätt att dömma ändå gör de det.

Ligger också det i människans natur?

Att klaga, gnälla och vara allmänt vrång...?

I dagens Nerikes Allehanda finns ett inlägg som jag tyvärr inte hitta på nätet utan kopierar den här:

"Yes, om exakt tre månader är jag frisk.  Då kommer jag att slippa värken, slippa ha ont, slippa få nattsömnen förstörd av smärtor.
Då kommer jag att slippa denna förlamande trötthet, denna trötthet osm nu finns i både kropp och själ.

Då kommer min tankeförmåga att orka mer än en liten stund och mina fysiska krafter kommer åter att vara på topp hela dgen.

Då kommer jag att slippa tillbringa dagar med att besöka vård, få fler diagnoser och försöka hitta rehabiliteringsmöjligheter.

Då kommer min plånbok att åter fyllas av möjligheter; jag kan laga mina värkande tänder, byta mina glasögon och skaffa mig bättre skor.

Då kommer jag åter att få vara en del i kafferasters diskussioner om vem som dansade bäst i "Let´s dance", vilken färg åp köket som är modernt och allt annat som gör fikarasterna till dagens höjdpunkt.

Då kommer mina barn att slippa känna utstötthetens blekhet i att vara de som har en förälder som är sjukskriven, en som inte arbetar, en som bara känner efter för mycket.

Då kommer latheten att piskas ur mina celler av underhuggare vid Försäkringskassan, på Reinfeldts order.

Då kommer - simsalabim - den eländiga sjukstatistiken att minska.

Då äntligen kommer alla att vara nöjda igen!
Fast överlever jag?

Stöd Påskupproret 25 april 2011. Örebro"

( http://www.facebook.com/paskupprop?sk=wall )

Det kunde varit jag som skrivit ovanstående men det är det inte men vi är många som skriver under!

Efter att ha fått mig ännu en STOR skopa utskällning för något JAG inte gjort men anses vara delaktig i så ska jag försöka skringra tankarna och sova lite.

Att en del människor bara kan med?!

Jag fattar inte hur man kan bara gapa och skrika som en mupp utan att visa någon som helst hänsyn.... utan bara spy ur sig en massa ilska.. säkert ilska som legat och grott hur länge som helst.

Så små människor det finns ändå...

Vad är livet om man inte kan skoja och skämta?

Förbannat tråkigt!

Visst kan även skoj bli fel men om den som då inte uppskattar skämtet säger det direkt så blir det ju inga problem eller hur?

Nä jag blir inte klok på folk - tacka vet jag hunden, den är minsann rak och ärlig!
Får nog införskaffa mig en till!

//Annika   

Tänk så svårt vissa människor gör det för sig ibland - tar en liten, liten skitsak och blåser upp den till storm utan att tänka sig för eller ens på konsekvenserna av det hela.

Jag tycker det är så synd om dessa små, små människor som inte kan erkänna att något är jobbigt för dem, som inte kan gå vidare och ta det för vad det är.

Jag vet hur det är, jag har varit där och trillar dit ibland men reser mig upp igen så kom inte och snacka om att jag inte vet vad jag pratar om!

Jag föstår inte varför människor ska hålla på och låta käften bara gå utan att stanna upp och lyssna, tänka lite....

Inse att de sårar andra människor mer än de kanske tror.

Att det i sin tur kan förstöra för några andra som egentligen bara hamnade mitt i skottgluggen....

Vi lever bara idag, det kan vara slut fortare än vi anar och VARFÖR ska det då skapas en massa osämja som är helt onödig?
Alla funkar inte med alla så är det bara och inget konstigt med det. MEN i det sociala livet, på jobbet, i skolan, i föreningar  eller i andra olika typer av relationer där man faktiskt inte riktigt kan välja bort att behöva umgås med personer som man av olika anledningar inte drar jämt med, ÄR det faktiskt ett krav att man kan svälja lite och uppföra sig.

Alla kan inte det.

Men alla kan försöka....

Många tonåringar kan ha en period när de har svårt att acceptera både lärare och föräldrar eller vuxna överlag men det brukar ge sig med mognad OM de försöker och får rätt stöttning... 

Som med så mycket annat så uppfostrar vi alla våra barn olika & det har också var och en rätt att göra men att visa varandra respekt, att acceptera andra för vem just den är borde väl ändå vara en grundsten?

Det finns ett ordspråk som säger att du kan inte älska någon annan innan du älskar dig själv.

Hur sant är  inte det egentligen?
Självklart så spricker inte var och en av oss av självförtroende  men att acceptera sig själv är en start & det går inte att börja på mitten.

Då blir det inte mer än kattskit av allt.

Alla har något det är bra på, likväl som dåliga på och det gäller att både kunna stå upp för det man är bra på men också erkänna att här brister jag.

Att stå och stampa på ett och samma ställe gör bara gropen djupare.

Jag kan bara prata för mig själv men jag vet också att jag pratar för flera.

Jag vill inte stå och stampa på ett och samma ställe. Det finns sååå mycket spännande bakom nästa hörn och att då inte utforska det vore ju förkastligt.

Jag vill inte bli gammal och känna att jag inte levt mitt liv full ut, så gott jag kunnat. 

 Fick också lära mig häromdagen att det är bara unga som har rätten att visa sin romantiska sida och att de älskar..

Jag kan bara undra lite lätt - finns det en åldersgräns?

Kan någon då upplysa det till det där fina gamla paret som går hand i hand i vårsolen och ser så lyckliga ut?
Det där paret som lev tillsammans i 60 år och nu tar maken hand om frun som blivit senil....

Nä, fram för mer romantik och öppenhet även när vi älskar någon och inte bara när det ska gapas och skällas!

Sen behöver inte varken det ena eller det andra gå till överdrift men det borde jag inte ens behöva nämna...

Varför är det så lätt att gapa och skrika på folk, att misstänka det absolut värsta, att nästan (och ibland, tyvärr) kräva att den andra parten inte får tycka, känna eller göra si eller så?

Är man lycklig då?

Älskar man verkligen sin andra hälft?

Jag tror inte det & ingen kan få mig att ändra mig där!

Tänk bara så många som får lida i andra hand?

Du som gapar och tänker sen - har du funderat på konsekvensen?

Jag kan också - tro mig, bägaren rinner över även hos mig men jag tar det med den det gäller OM personen ifråga är villig att diskutera....

Jag är så långt ifrån perfekt man kan bli & jag erkänner det. 

Varför skulle jag inte?

Snacka om att allt vore perfekt - om än jävligt tråkgit - om jag vore perfekt!

Jag HATAR människor som gömmer sig, som inte vågar stå upp, som inte är mottaglig för en diskussion och kanske till och med inse att en ursäkt vore på sin plats. 
Men kommer inte ursäkten från hjärtat så är hundskit mer värt.

En annan sak är det här med människor som hör en sak men lyssnar inte.

Säger jag att jag förlåtit någon, tycker om någon, tycker illa om någon, gått vidare osv så menar jag det också!
Inget jag säger för att jag "tror" att den andra vill höra det.

Sen att den andra väljer att inte lyssna är ju inte mitt problem eller???

Tänk om människan kunde vara en aning mer som hunden, titta på kroppspråket, köra raka rör i ALLA lägen.

Det skulle underlätta så mycket.

Nu börjar det bli lite svårt att skriva för ögonen vill inte vara öppna mera så det får bli till att försöka få sova lite...ett par timmar så sitter jag väl här igen...

//Annika

Undrar jag hur många koppar kaffe det kommer att behövas innna jag är åtminstone lite vaken?
Varför är det så att när jag inte kan sova så fasen somnar jag en halvtimme innan jag måste upp?!

Eftersom kroppen är svårstartad (kanske dags för nytt batteri och tändstift...) så behöver jag en timme eller två innan jag ens kan fundera på att kliva utanför dörren och idag ska vi iväg.

Men det löser sig - jag får vila resten av dagen bara jag är på plats.

Reaktionerna på bilderna där vargen tagit hundar lät inte vänta på sig.

Tyvärr är det ju en del som ber mig att inte lägga ut kommentarerna för de vågar inte....

Återigen tillbaka till "så fel" det tydligen är att stå för vad man tycker!

Jag tycker att vargen är fin, vacker men jag vill inte ha den inpå knuten, jag vill att vår jägarkår, svamp- och bärplockare & alla andra som av olika anlendningar är i skogen ska kunna vara där.

Ta t ex alla tävlingar med hund som inte heller kan genomföras...

Alla stadsbarn som behöver få komma ut i naturen....

Alla som har boskap som inte kan gå ute...

Elstängsel är inte lösningen hela tiden och jag vill också kunna ha min hund på tomten (om jag hade någon) utan att vara rädd för att vargen kliver in och äter upp min hund/katt...

Nog om det, nu vet alla var jag står angående vargen. Punkt slut!

Vänner är viktigt och då riktiga vänner!

Vänner som finns där i vått och torrt, som håller dig när du ramlar och gläds med dig när det går bra.

Inte många är lyckligt lottade att ha en sådan vän och jag är rik som har flera..., inte många men ack så viktiga!

Man säger ibland att "det sa klick" när man möter sin livskamrat men det kan faktiskt säga klick mellan två vänner också.

Jag är så lyckligt lottad ändå som har en stor underbar familj och vänner som jag kan lita på!
Inte alla förunnat, tyvärr.

Trots värk och allt elände så har jag ett bra liv nu!

Nu ska jag inte bli djupare för det är dags att få liv i lilla fröken, både den två- och fyrbenta om vi ska komma någonstans idag...

Ha en sketabra dag!!

//Annika