Tänk så svårt vissa människor gör det för sig ibland - tar en liten, liten skitsak och blåser upp den till storm utan att tänka sig för eller ens på konsekvenserna av det hela.

Jag tycker det är så synd om dessa små, små människor som inte kan erkänna att något är jobbigt för dem, som inte kan gå vidare och ta det för vad det är.

Jag vet hur det är, jag har varit där och trillar dit ibland men reser mig upp igen så kom inte och snacka om att jag inte vet vad jag pratar om!

Jag föstår inte varför människor ska hålla på och låta käften bara gå utan att stanna upp och lyssna, tänka lite....

Inse att de sårar andra människor mer än de kanske tror.

Att det i sin tur kan förstöra för några andra som egentligen bara hamnade mitt i skottgluggen....

Vi lever bara idag, det kan vara slut fortare än vi anar och VARFÖR ska det då skapas en massa osämja som är helt onödig?
Alla funkar inte med alla så är det bara och inget konstigt med det. MEN i det sociala livet, på jobbet, i skolan, i föreningar  eller i andra olika typer av relationer där man faktiskt inte riktigt kan välja bort att behöva umgås med personer som man av olika anledningar inte drar jämt med, ÄR det faktiskt ett krav att man kan svälja lite och uppföra sig.

Alla kan inte det.

Men alla kan försöka....

Många tonåringar kan ha en period när de har svårt att acceptera både lärare och föräldrar eller vuxna överlag men det brukar ge sig med mognad OM de försöker och får rätt stöttning... 

Som med så mycket annat så uppfostrar vi alla våra barn olika & det har också var och en rätt att göra men att visa varandra respekt, att acceptera andra för vem just den är borde väl ändå vara en grundsten?

Det finns ett ordspråk som säger att du kan inte älska någon annan innan du älskar dig själv.

Hur sant är  inte det egentligen?
Självklart så spricker inte var och en av oss av självförtroende  men att acceptera sig själv är en start & det går inte att börja på mitten.

Då blir det inte mer än kattskit av allt.

Alla har något det är bra på, likväl som dåliga på och det gäller att både kunna stå upp för det man är bra på men också erkänna att här brister jag.

Att stå och stampa på ett och samma ställe gör bara gropen djupare.

Jag kan bara prata för mig själv men jag vet också att jag pratar för flera.

Jag vill inte stå och stampa på ett och samma ställe. Det finns sååå mycket spännande bakom nästa hörn och att då inte utforska det vore ju förkastligt.

Jag vill inte bli gammal och känna att jag inte levt mitt liv full ut, så gott jag kunnat. 

 Fick också lära mig häromdagen att det är bara unga som har rätten att visa sin romantiska sida och att de älskar..

Jag kan bara undra lite lätt - finns det en åldersgräns?

Kan någon då upplysa det till det där fina gamla paret som går hand i hand i vårsolen och ser så lyckliga ut?
Det där paret som lev tillsammans i 60 år och nu tar maken hand om frun som blivit senil....

Nä, fram för mer romantik och öppenhet även när vi älskar någon och inte bara när det ska gapas och skällas!

Sen behöver inte varken det ena eller det andra gå till överdrift men det borde jag inte ens behöva nämna...

Varför är det så lätt att gapa och skrika på folk, att misstänka det absolut värsta, att nästan (och ibland, tyvärr) kräva att den andra parten inte får tycka, känna eller göra si eller så?

Är man lycklig då?

Älskar man verkligen sin andra hälft?

Jag tror inte det & ingen kan få mig att ändra mig där!

Tänk bara så många som får lida i andra hand?

Du som gapar och tänker sen - har du funderat på konsekvensen?

Jag kan också - tro mig, bägaren rinner över även hos mig men jag tar det med den det gäller OM personen ifråga är villig att diskutera....

Jag är så långt ifrån perfekt man kan bli & jag erkänner det. 

Varför skulle jag inte?

Snacka om att allt vore perfekt - om än jävligt tråkgit - om jag vore perfekt!

Jag HATAR människor som gömmer sig, som inte vågar stå upp, som inte är mottaglig för en diskussion och kanske till och med inse att en ursäkt vore på sin plats. 
Men kommer inte ursäkten från hjärtat så är hundskit mer värt.

En annan sak är det här med människor som hör en sak men lyssnar inte.

Säger jag att jag förlåtit någon, tycker om någon, tycker illa om någon, gått vidare osv så menar jag det också!
Inget jag säger för att jag "tror" att den andra vill höra det.

Sen att den andra väljer att inte lyssna är ju inte mitt problem eller???

Tänk om människan kunde vara en aning mer som hunden, titta på kroppspråket, köra raka rör i ALLA lägen.

Det skulle underlätta så mycket.

Nu börjar det bli lite svårt att skriva för ögonen vill inte vara öppna mera så det får bli till att försöka få sova lite...ett par timmar så sitter jag väl här igen...

//Annika

Undrar jag hur många koppar kaffe det kommer att behövas innna jag är åtminstone lite vaken?
Varför är det så att när jag inte kan sova så fasen somnar jag en halvtimme innan jag måste upp?!

Eftersom kroppen är svårstartad (kanske dags för nytt batteri och tändstift...) så behöver jag en timme eller två innan jag ens kan fundera på att kliva utanför dörren och idag ska vi iväg.

Men det löser sig - jag får vila resten av dagen bara jag är på plats.

Reaktionerna på bilderna där vargen tagit hundar lät inte vänta på sig.

Tyvärr är det ju en del som ber mig att inte lägga ut kommentarerna för de vågar inte....

Återigen tillbaka till "så fel" det tydligen är att stå för vad man tycker!

Jag tycker att vargen är fin, vacker men jag vill inte ha den inpå knuten, jag vill att vår jägarkår, svamp- och bärplockare & alla andra som av olika anlendningar är i skogen ska kunna vara där.

Ta t ex alla tävlingar med hund som inte heller kan genomföras...

Alla stadsbarn som behöver få komma ut i naturen....

Alla som har boskap som inte kan gå ute...

Elstängsel är inte lösningen hela tiden och jag vill också kunna ha min hund på tomten (om jag hade någon) utan att vara rädd för att vargen kliver in och äter upp min hund/katt...

Nog om det, nu vet alla var jag står angående vargen. Punkt slut!

Vänner är viktigt och då riktiga vänner!

Vänner som finns där i vått och torrt, som håller dig när du ramlar och gläds med dig när det går bra.

Inte många är lyckligt lottade att ha en sådan vän och jag är rik som har flera..., inte många men ack så viktiga!

Man säger ibland att "det sa klick" när man möter sin livskamrat men det kan faktiskt säga klick mellan två vänner också.

Jag är så lyckligt lottad ändå som har en stor underbar familj och vänner som jag kan lita på!
Inte alla förunnat, tyvärr.

Trots värk och allt elände så har jag ett bra liv nu!

Nu ska jag inte bli djupare för det är dags att få liv i lilla fröken, både den två- och fyrbenta om vi ska komma någonstans idag...

Ha en sketabra dag!!

//Annika 

Nu är snart onsdagen slut och hade jag vetat imorse hur den skulle bli så hade jag nog druckit lite mera  !

Härligt med aktiva dagar men det kommer att kosta...

Hur som haver så var planeringen att gå Vivallaringen med Annika och sen väntade tvättstugan. Upptäckte att jag lite akut behövde till apoteket så vi tog en fika och gick ner med alla tre hundarna till apoteket, när Annika var gullig nog att vänta med hela gänget medans jag var in och hämtade medikamenter...

Nog för att jag var lite putt innan men sen få en expedit som ifrågasätter om jag verkligen ska ha dessa mediciner gjorde att jag nästan såg rött.

Nä ,jag har recept på dem för att det är så häftigt, vad trodde hon?!

Idiot!

Jag fick ju mina mediciner utan problem men jag blir lite matt när de ifrågasätter med en snorkig ton dessutom.

Hade det nu inte varit för att Annika får mig på bra humör så vet jag inte + att jag alldeles innan pratat med Jörgen så...

Ett litet äventyr väntade sedan med Jörgen, Banjo och Freja där jag blev bjuden på en god lunch - trots att det var fisk som jag inte är såååå förtjust i men den här var god...bara att erkänna!  

Planen som var innan att inta ryggläge fick vänta och lite panik fick jag för hade lite mycket "måste göra listan"....

Men efter en stunds ryggläge om än senare än planen var från början så fick jag nästan allt gjort i allafall... Resten vet jag att Amanda tar hand om  .

Freja var bra nöjd efter svängen med Annika, Maja och Bessie och sen efter äventyret med sin husse och Banjo så var det en liten "dam" som låg på rygg och drog rejäla timmerstockar!

Nu har vi förberett oss för någon dag på landet igen och det ska bli som balsam för både kropp och själ...

Vilket jag behöver nu för kroppen är inne i en riktig downperiod.

Det är rent ut sagt pest att göra det minsta lilla och det är jobbig men bara att åka med. Jag kan inte göra så mycket åt gången och det är bara att acceptera.

Man får ta lite allt eftersom och låta resten vara eller be om hjälp, hur lätt nu det är!

Borde ta och skura ur käften och krypa ner under täcket, klockan ringer imorgon med och det är en ny dag.

DEN är dock helt tom... blir bara till att vara och läka - det behövs nu.

Nu till något helt annat.

Det finns ingen som kan ha missat att det jagas en mördare på "Norakvinnan" -

http://na.se/nyheter/orebro/1.1145986-polisen-bryter-upp-golv-i-51-aringens-lagenhet

En tanke som mer än en gång slagit mig och fler med mig är: Tänk om det inte är denna 51-åring?

Tänk om det sitter någon på en plats och har skitkul åt poliserna som inte begriper bättre, tänk hur förstört denna 51-årings liv är i såfall...

Tänk också på alla som blir falskt anklagade för både det ena och det andra, finns det någon som tänker på hur det kan påverka dennes liv?

Inte allt för sällan kan man läsa i tidningar om våldtäkter t ex som sen visar sig bara vara en lögn från någon dum brud som tyckte det var häftigt...eller vad de nu trodde!

Skänker de ens en liten, liten tanke på den de anklagar...?

Vilka konsekvenser det får för den som är drabbad?

Självklart ska man anmäla om någon gjort ett brott men om så inte är fallet då?

Vad fattas i skallen om man kan göra en sådan sak?

Samma sak med folk som drar sina egna slutsater utan att ta reda på fakta och sen låter käften gå, blir ju rena Hänt i Veckan...

 Nä fy fan vad människor kan vara elaka och falska....

Ta bara det här med att dra alla över en kam.

Har du en pit bull, amstaff eller en vovve som ens liknar den typen av hund så är den farlig.

Är du jägare så är du automatiskt skjutkåt.

Har man många barn, så vet man inte om att det finns preventinmedel eller så tillhör man en sekt som inte får använda preventinmedel...

det fortsätter i all oändlighet!

Det finns så många fördomar och dumma människor så det är inte sant.

Jag har fått mycket skit genom åren pga att jag säger vad jag tycker, att jag har ändrat åsikt i någon fråga och gör så än, jag lär mig varje dag.. och är glad för det! 

Så länge man lär så lever man!

Jag kan ta skiten men många kan inte det och vågar då inte heller säga vad de egentligen tycker och jag lider med dem.

Nu har jag en vän som börja så sakteliga förstå att det är inte farligt men jag har också en vän som inte kan det sociala spelet.

Som fortfarande inte fattar att jag vill vara ifred när jag säger det.

Det gör mig också förbannad.

Människan i fråga förstår inte att jag väljer min familj före - men så är det bara, för mig är min familj det viktigaste och vi är en stor familj så ibland orkar jag inte med mera.

Jag är inte hemma för att det är fränt - gudbevars! 

Tänk om det vore så...

Jag måste och vill i första hand se till att min familj mår bra och att jag räcker till för dem, det är inte alltid jag gör det hur jag än vänder ut och in på mig men att då sen också ha en person som hänger mig hälarna och inte fattar gör det hela lite lätt jobbigt.

Någon dag ska väl h*n fatta också... hoppet är det sista som överger människan.

Men nu är det verkligen dags att krama kudden!

Ta vara på varje minut och njut istället för att lägga energi på en massa skit!

God natt!

//Annika 

Vet inte i vilken ände jag ska börja....

Först ett lååångt möte med dr och fk.

FK kan ju i vanlig ordning inte svara vettigt på någonting.

De är som politiker - bara svamlar och inget vettig kommer ut käften.

Efter 1½ timme var läget detsamma som innan... vad var då meningen?

Ja jösses!!

Min Dr gick ganska hårt mot "min" handläggare, han hade både näbbar och klor ute... Han förstod inte heller vad de är ute efter, de har fått allt de kan begära men ändå är de inte nöjda. Men se de kan inte heller tala om vad de vill ha!

USCH!!

I och för sig hade jag väl inte väntat att det skulle bli något resultat men man kan ju alltid hoppas...

Tur säger jag att jag har varit inblandad med dem i x antal år så jag vid det här laget vet lite om vad de tänker med...

Nåja det var min eftermiddag som jag egentligen behövt till vila.

Tack så jävla mycket FK!  

Sen nästa grej som gör att jag faktiskt ser rött är att tydligen så kunde myndigheterna samordna och jobba snabbt när det gällde den där förbannade vargen också!

Jodå den har redan anlänt!

http://na.se/nyheter/orebro/1.1144213-orebros-nya-varg

Inte vill då jag ha den här! Inte någon annan jag känner heller...

Jag vill inte se min hund eller andras tamdjur bli rivna och uppätna av detta djur.

Nog för att vargen kan vara nog så vacker att titta på men jag VILL verkligen inte ha varg i Örebro.

Sedan var det ju inte allför längsen som Örebro hade jakt på varg och vi blev av med dem... då flyttar man hit en ny!
Finns det någon logik i det?
Som tur är så blir det ju inga valpar efter den honan i år och med lite tur så är hon borta tills nästa år så det INTE blir fler heller.

Stackars människor som bor i Kilsbergen där de tydligen har släppt henne...

Här är tre bilder på tre olika hundar som vargen gett sig på - jag tror inte någon vill hitta sin hund i detta skick!
Och kom inte med att det är koppeltvång, jaga utan varg eller att det är jägarnas fel - det kan hända även dig.

Jag vet väldigt få som alltid har sina hundar kopplade och det kan gå fort!

  Läskiga bilder - jag vet! 

Men jag tycker också att var och en bör få upp ögonen för vad som kan hända våra tamdjur när vargen får härja fritt.

Gäller även får, kor, hästar och alla som är utomhus - inte bara hund.

Tänk om katten inte kommer hem en dag...

Var rädda om varann!

//Annika

Idag blir det inte lätt att få något annat än vila gjort.

Natten var väl ok så men jag har sådan värk & kroppen är inte med mig.

Passar ju bra idag när det ser ut att kunna bli en bra dag rent vädermässigt men så är det - bara att åka med.

Tur att jag har Tuva hemma idag som kan ta ut Freja åt mig, blir lite lättare då.

Nä nu ska jag inte tycka synd om mig, det här går över igen...

Hade ju tänkt mig en riktig skön sovmorgon men se det gick åt skogen - oväntat? Nä inte det minsta!

Får väl se om det kan lätta lite under dagen.

Nu till lite mer FM!

Rör på dig!

Smärtan vid FM gör att det är lätt att bli stillasittande. Men det är viktigt att man fortsätter att röra på sig och använda musklerna.

Det finns ingen risk att de tar skada. Mjuk motion har bara positiva effekter på FM. Du blir bara starkare, uthålligare och smärta blir inte värre.

Jag vet mycket väl hur svårt det kan vara men här är det också viktigt att hitta det som passar just DIG.

Jag mår t ex bättre av att få gå på mjuka underlag som skogen medan andra absolut inte kan gå där utan måste helst ha asfalt under fötterna.

Vissa kan simma - andra inte osv osv...

Det är viktigt också att inte överbelasta kroppen för DÅ blir det lätt värre.

Rör på dig en liten stund varje dag.

Här gäller det också att söka hjälp och råd, en sjukgymnast kan ge många fina råd om ett effektivt träningsprogram som passar just dig.

Var rädd om sömnen...

Det här med sömn är ett kapitel för sig, det vet alla med kronisk värk att det är lättare sagt än gjort.

Hur det än är så visar alla undersökningar att dålig sömn förvärrar symtomen vid FM. Att förbättra djupsömnen är dörför en mycket viktig del i behandlingen.Tänk på att alkohol, kaffe och nikotin kan påverka sömnen negativt.

En bra säng, tyst och svalt rum så är ju det en fördel...

Det gäller att upptäcka vad du behöver för att sova bra.

Ibland kan en liten dos antidepressiva läkemedel eller vissa sömnmedel förbättra djupsömnen.

Lindra värken.

Det finns många smärtlindrings metoder som kan hjälpa vid FM, allt från mjuk massage till akupunktur, TENS och varma bad. Men alla smärtlindringsmetoder fungerar olika bra för olika människor. Därför får du pröva dig fram, för att hitta vad som känns bra för dig...

Sök stöd och ibland behövs mediciner..

För att lättare kunna anpassa sig till livet med FM så är först steget att acceptera det själv & att informera omgivningen.

En del finner stöd i att träffa andra med FM, andra vill inte umgås med likasinnade. Alla är vi olika och har så rätt att vara.

Det finns tyvärr inga mediciner som ger någon varaktig hjälp mot FM. Om smärtan är övermäktig kan vanliga värktabletter vara bra att ta till men det är sällan de har någon effekt.

Många med FM har provat åtskilliga preparat och kanske hittat något som fungerar någorlunda. 

Men det är svårt att få bra effekt under längre perioder. 

Istället för att trycka i sig tabletter som ändå inte har någon värkan utan bara ger biverkningar av olika slag så är det bara att åka med och gilla läget. 

Det ÄR svårt & det kan ta ÅR innan man hittar något som ens är i närheten av att lindra...

Avslutningvis idag finns en liten lista på symtom vid FM.

En del har inget av följande och andra har allt..

 * Värk i hela kroppen, såväl höger som vänster sida. Konstant daglig värk och/eller smärta vid väderomslag eller vid för hög aktivering av kroppens muskler när man ansträngt sig.

* Nedsatt muskelstyrka. Man orkar ej utföra samma rörelser som friska människor.

* Ömma punkter, som vid beröring och tryck upplevs mycket smärtsamma.

* Trötthet. Dels allmän trötthet och dels muskulär trötthet. Känslan av att aldrig vara utsövd.

* Sömnproblem. Svårt att somna och man vaknar ofta under natten på grund av värk och stelhet. Den djupa REM-sömnen är störd.

* Problem vid väderomväxlingar. Kyla, blåst, regn eller fuktig värme ger ofta ökade smärtor, likt krampsmärtor. Vid låg luftfuktighet och lågt lufttryck reagerar musklerna med värk.

* Yrsel. Vaknar man med huvudvärk och yrsel beror det ofta på FM.

* Morgonstelhet, det kan ta en till fler timmar innan stelheten går över även när man suttit stilla en längre tid.

* Domningar och stickningar i muskulaturen, särskilt nattetid.

* Olika magsymtom. Buller och körningar i magen, omväxlande hård och lös avföring, även kallad "colon irritable". Stress och oro förvärrar symtomen.

* Bröstsmärtor, hjärtinfarktssmärtor eller kärlkrampssmärta. Det är en som smärta som känns som om den strålar ut i ryggen och armarna och/eller efter ena sidan.

* Ländryggsproblem. Ofta debuterar FM med ryggbesvär av olika slag.

* Huvudvärk. Två typer av huvudvärk är vanliga. Dels den som trålar upp mot nacke, pannan och käkarna, dels den som är dovt pulserande över hjässan och pannan.

*Svullnadskänsla i fingrar och tår. Denna svullnad kan man oftast inte se med blotta ögat.

* Influensaliknande symtom. Frysningar, svettningar, feberkänsla och tilltagande värk i kroppen. Detta fenomen uppstår nästan alltid vid väderomslag.

* Fumlighet. Den drabbade tappar saker, glömmer lätt och är klumpig i största allmänhet. 

* Infektionskänslig. Man kan ha lätt för att få infektioner av alla typer.

* Rayonards symtom. Fingrarna blir vit, blåfärgade och smärta uppstår och förekommer vid kallt klimat.

* Oro och stress. Inaktivit och enbart vila förvärrar smärtorna.

* Bruxism. Ihopbitande av tänderna med gnissel och vanemässigt molande.

* Störd fuktion i underkäken.

* Smärtsamma och oregelbundna menstruationer.

* Vätskesamling i kroppen

* Onormal smärta i huden.

* Hudrodnad. Eksem av olika slag samt allergier mot pollen och astma finns hos 50 - 65% hos fibromyalgikerna.

* Förhårdnader, torr hy och torra slemhinnor ( för en del även i underlivet) där svampväxt ofta får grogrund.

* Dimsyn. Trötthet i ögonen gördet svårt att läsa och att fästa blicken.

*Muskelspänning, speciellt närmast bålen.

* Allodynia, dvs nedsatt muskelkraft hos hjärtat.

* Skakningar och darrningar.

* Det yttre (Perifera) sympatiska nervsystemet är onormalt.

* Humörförändringar såsom aggressivitet, lätt för att gråta och kort stubin.

* Rastlöshet, ångest och depressioner.

* Smärtor under fötterna som gör det svårt att gå. (viktigt med bra skor)

* SiccSyndrom, dvs nedsatt sekretion (utsöndring) i tår- och spottkörtlar samt i nässlemhinnan. Detta kallas också Sjögrens Syndrom.

* Ljud- och ljuskänslighet.

* Livedo retucularis (nätliknande missfärgning av huden). Hud-/skinnpåsar, liknande rött fiskenät med blå eller lila fläckar som framträder synligt på huden.

* Godartade knutor och knölar, förekommer lite varstans på kroppen t ex vid halsen och armvecken.

*Högt resp. lågt blodtryck

* Tungt att andas. Hugg i bröstet vid inandning.

* Ökad känslighet för lukter som ofta resulterar i illamående.

* Nedsatt sexualdrift.

* Metall- och saltsmak i munnen.

* Ansiktssmärtor och huvudvärk. Ansiktssmärtorna kan komma från tuggmusklerna runt käkleden och käkbenet.

* Täta vattenkastningar

Listan kan göras längre... det betvivlar jag inte en sekund på!

Nu är det för min egen del dags att röra lite på mig...

Ta vara på dagen!

Nu var det längesen jag fick yttra mig så ny är det dags igen.  

Dagarna bara går och går och det händer massor hela tiden... M är sig lik, har ont så jag blir fullkomligt galen på henne ibland men med Husses hjälp så börjar hon fatta...   men säg inte det högt för det skulle hon aldrig erkänna! 

Att vi vunnit över henne alltså...

Jag vet att hon skvallrat om det mesta så jag tar dagen idag med lite från igår.

Gäller att passa på när hon försöker göra vettiga saker som att röja..vettigt och vettigt vet jag inte om det är, blir ju snart lika igen.

Igår åkte vi då hem från Husse efter några underbara dagar igen. För den som inte sett M's bilder så delar jag med mig av en!

Tänk så härligt att gå ut och morgonkisse med allt detta framför nosen?! Den som inte fattar att uppskatta detta är inte klok!

Nu kom ju mera snö men M har lovat att den snart är borta igen.

Men som sagt vi åkte hem och på vägen hämtade vi upp lillm Amanda.

Härligt att se henne igen... Men hon drog iväg som en skrämd katt - skulle visst träna... vaddå?? 

Träning = jag ska med men tydligen inte..

Nåja, M och jag tog oss en liten vilostund och sen kom min lillm Tuva!!

Med sig hade hon sin husse - nä pappa heter det visst men jag bara kolla vem det var och sen gick jag till mina leksaker...

Oj så han ropade och lockade så jag fick väl gå dit och hälsa lite då   Tänk så lättlurade de där människorna är... sååå lätt att få dem att göra som man vill...

 Jag blev lite paff när lillm Tuva kom men tydligen så skulle hon vara hemma idag   

Men sen fick jag världens överraskning... 

Min lillhusse Kim kom!! 

Han skulle också vara hos oss!

M var lite putt för jag valde att sova med honom inatt - ja vaddå jag kan ju sova med M varje natt men inte med lillh Kim! Det måste hon ändå fatta?!

Imorse drog M igång i vanlig ordning alldeles för tidigt.

Jag sov vidare men så började hon ränna till det där som visst kallas för tvättstuga. 

Det tog inte så lång tid idag för vi skulle ut och åka buss med Bessie, Maja och deras M Annika + Kim då.

Men jösses vilken resa de tog ut oss på!
Ibland tror jag inte människor inser vad de ger sig in på?

Nu fick vi först åka buss ner på stan, sen buss ut till något som heter Hovsta.

Sen en promenad till lillh Kim's skola.
Det var en liten jobbig promenad för oss alla fyrbenta för vet någon hur mycket godis det ligger efter den vägen???
Sån't där godis som alla mattar och hussar INTE tycker vi ska äta men som de allra flesta av oss har svårt att motstå... kan meddela att det är MASSOR!!

Att då lyssna på M och inte röra är tufft så vi tyckte att ok den svängen var inte så lång men då kommer de på att vi ska gå till Lillån!
Tror inte de där tvåbenta visste hur långt det verkligen var + två bussar för att ta oss hem igen. 

Att gå och bli blöt, full i grus och med alla nya dofter tar på de flesta och sen när man kommer hem så väntar en skön säng men nej då, först ska det badas!!

Finns det något stopp på människors dumheter??

Tror banne mig inte det.

Hörde att även min kärlek Banjo hade fått bada...

Nu är jag rätt trött kan jag lova, tänker inte stoppa ut nosen utanför dörren på resten av dagen! 

 Vill hon ut kan hon gå själv... men den risken är minimal för hon kan knappt gå själv... så det lär bli en del vid den här maskinen som heter dator.

Ja inte mig emot!
Jag ska ju ändå sova... på hennes duntäcke!

Ha det gott polare!

Fick igår beskedet att min farfar hade gått bort på morgonen, 100 år ganska precis blev han och frisk hela sitt långa liv.

Trots att vi senaste åren inte haft så mycket kontakt infann sig en tomhet.

Återigen går också tankarna till barnen som inte för så länge sedan förlorade sin pappa alldeles för tidigt.

Farfar hade juhunnit med att leva ett långt och innehållsrikt liv.

Livet är en berg-  och dalbana & just nu vet jag inte om jag vill åka med. 

Beror lite på vad denna måndag kommer att innehålla innan den är slut.

Den har i allafall inte börjat bra. Ont så det förslår, sovit som en kratta och snart väntar tvättstugan, sen ska vi träffa Annika för att ge oss ut på en liten busstur.

Mer om den kommer senare!

Vissa beslut man tar här i livet  påverkar oss alla mer än man kan tro.

Min goa unge Matilda har till exempel tagit ett beslut som kommer att påverka hela hennes framtid, jag tog ett under helgen som kan komma att påverka mitt.

Varje dag tar vi beslut som på ett eller annat sätt påverkar vår framtid, det är också bara framtiden som kan visa om det var ett bra beslut eller ej.

Men man måste också våga ibland att ge sig ut i det okända, att vika av vägen lite för att se vad som finns bakom nästa krön.

Annars kommer man aldrig vidare.

Allt för många står och stampar på samma ställe utan att göra något åt situationen. Jag lider med dessa...

Det är inte så farligt att ta nya beslut men de ska vara genomtänkta!!

Man kan inte bara rusa in i saker och ting - DÅ kan det gå åt skogen men jag har att genom åren lita på min mage. 
De gånger jag gått emot den så har det också blivit helt fel.

Nu skriker min mage att det är rätt och med tur vet jag senare idag eller en annan dag om det kan stämmer även den här gången.

Lilla T kom igår kväll, de är lediga från skolan i två dagar och då fick hon skjuts av sin pappa så hon skulle slippa kliva upp så tidigt idag.

Planen var sedan att hon skulle sova över hos en kompis men när klockan var nästan tio igår kväll så ringer hon och behöver komma hem för hon börjar få ont i sin skalle.

Eftersom hon lider av migrän som är ett äkta handikapp för henne så blev det ju bara till att snabbt som ögat hämta henne.

Freja, Amanda och Kim hämtade henne.  

Så efter en nattmacka så knölade hon ner sig i soffan framför tv:n och somnade där.

Freja valde att sova med Kim (kooonstigt) men kom till mig senare.

    Freja bara avgudar Kim och ibland kan det bli lite trångt i knäet....

Till och med Amanda reagerade över hur Freja väljer Kim före oss andra.

Det klagas mycket på våra ungdomar idag.

Vi har då tre stycken, två som blir 18 till sommaren och en som är drygt 16 + Tuva då på snart 12.

Kan säga att igår kväll så satt Amanda & Kim med varsin bärbar dator, varsina mobiler - så klart - framför tv:n i soffan och pratade både med varann och mig.

Trevliga som få och glada, spralliga och sociala!

John är precis lika men han var tyvärr inte med igår...  

Hade varit så härligt att ha alla fyra på ett ställe. Händer inte så ofta...

Eller varför inte alla 7?! 

Lilla Tuva med Freja....

Änglamonstret John!

    Amanda med sin storebror Rasmus!

Matilda.

och sist men inte minst, min alldeles egna Emil...

Att ha så fina barn - alla 7 - är helt fantastiskt!

Fem är som sagt mina "egna"  och två är goa bonusbarn...
Livet kan vara bra härligt ibland trots överjävligheter av olika slag.

Som sagt så klagas det en hel del på våra ungdomar idag men det gäller då banne mig inte mina och Jörgens!

Självklart är de som alla tonåringar, lite vrånga ibland men vem är inte det?
Jag kan vara nog så sur, grinig och tvär. (men det erkänner jag inte högt   )

Nä nu är det dags att ta tag i dagen om det ska bli något vettigt av den.

Snart väntar väckning av tre barn, bli klar med tvätten och sen promenad och bussresa.

Efter nattens prövningar lär det bli en jobbig måndag men som tur är så kan jag vila lite sen... OM det blir någon vila är svårt att sia om.

Men en lugn eftermiddag blir det!

//Annika  

Tänk så bra allt hade varit om det inte gjorde så förbannat ont överallt!

 Skulle kunna klappa till första bästa som kom ivägen idag och det märktes även på humöret igår kan jag säga...

 En och annan skopa kom som inte alls hade varit nödvändig...  

 Tur att omgivningen förstår att det inte är deras fel, hoppas jag iallafall!!
För annars ligger jag pyrt till.

Apporpå pyrt ja!

Dessa pojkar i detta hus kan få mig att skratta magen av mig, se rött men å så härliga de här!

Fulla av bus precis hela tiden.

Under helgen har Freja t ex fått en annan typ av skotträning än man är van vid.

Att spränga plastdunkar hör nog inte till vanligheten men har man tråkigt så hittar man på något!

Helt ofarligt men skitkul!!

Freja var med i fredags när de sköt och hon beter sig precis så som jag vill. Reagerar men inte mera.

Värre var det att gå fram till husse K när han satt bredvid kompressorn som gick för full för den gillar hon inte men bara den var tyst så är husse K livet igen! 
Har sagt det förut och gör det igen - stabil hund!
Det finns film på det hela och bara jag kommer "hem" ska ladda upp den.

Ett annat bus som jag råkat ut för och hämnden är ljuv är vatten- och snökrig på mig igår och den hämnden ruvar jag på ett tag... men husse J ska nog akta sig lite.. fast å andra sidan har jag inte så mycket att sätta emot utan råkar värst ut i allafall    De är ju riktiga grabbar, riktiga karlar med muskler och styrka så de tar mig under armen och går.

Men kul har vi!

Sen hade husse K fått för sig att leka lite med min mobil.

Jag är INTE haj på var allt ligger i den och när jag sedan ska kolla så är det på finska!!

Buset bara ser full i fan ut och lovar fixa telefonen....jo visst!
Den här gången till arabiska!!

Nåja, snabbt fixat...

Helt oskylidag bus så det är bara att   .

Faaaast.... är det tacken för att jag "sliter" med raggsockor åt dem...

så klart det är!   

Igår blev det tre härliga långa promenader på totalt 11 km.

Låter kanske långt men faktum är att vi snittar på milen per dag med våra små...

De får en hel del hjärngympa & mycket mys och kärlek också så de lever verkligen ett bra liv,

som ett hundliv ska vara!
När våra hundar är trötta är inte pga att de är uttråkade utan för att de är nöjda till både kropp och själ.

De drar långa djupa suckar av förnöjdsamhet och då blir vi som ägare varma i hjärtat och mår så bra!

Jag lider med dem som aldrig får höra eller se den där blicken som bara visar hur bra ens hund mår...tyvärr finns ju de som inte har upplevt den.

Sen igår dök det upp en liten notis i NA som gör mig lite smått förbannad faktiskt..

http://na.se/nyheter/1.1141802-undersoker-vargflytt-till-kilsbergen

Vi behöver inga vargar här, de finns redan inpå knuten.

Finns ingen som helst jävla anledning att flytta hit flera.

Trots all Örebro och dess närhet till vacker natur så finns fler ställen som vackert kan ta emot lite vargar, där de inte finns idag.
Varför ska Örebro lida?

Ja jag vet att vargfrågan är en het potatis. Det är vackra djur men det hjälper inte. Jag vill inte ha dem här!

Flyttar de inte för "egen maskin" så är det väl så men varför ska de flyttas hit

bara för att det en gång fanns en flock här som blev splittrad??

Nä usch och fy!

Nu börjar det kurra lite lätt i magen så det får jag lösa.

Ha en fin dag och ta vara på solen - dammsugaren kan stå en dag till!