Ja då var det fullmåne igen och som många andra extra svårt att sova...

En hel del har vi hunnit med sedan senast.

I tisdags blev en heldag med aktivitet.

Började med att Freja blev lite snurrig i skallen för vi gick inte på morgonen som blivit en vana -  trevlig sådan - med Annika utan jag och Matilda hade lite annat att pyssla med.

Hon skulle åka hem till sitt och jag till landet. 

Men vädret lockade rejält så när vi var klara tog vi hunnskrället och gick en vända i Lundby.

Helt nytt för Matilda och den rundan tar inte vi ofta så det var mycket nytt för Freja med.

Riktig vårkänslor fick vi när vi såg både snödroppar och krokusar kika fram!

DÅ blir man glad!

När vi tyckte vi sett Lundby gick vi hem för att hämta packning och sen bar det av ner på stan. 

En snabb lunch, en hel del småärenden och sen bara strosa i väntan på buss och tåg. 

Vi var in på två olika djuraffärer - Arken Zoo och Pet Products. 

Ja det blev lite gott till vovvarna på bägge....

Sista stunden blev det en glass i solen på stationen och Freja som av en del anses vara totalt knäpp och eftersom hon är både min och liten hund - ostabil chockade nog många med att bara ligga mitt på perongen bredvid oss och kika på allt som händer runt. 

Trots tåg, bussar och alla stressade människor runt oss så ligger hon bara tryggt med oss!
Det är mattes hjärta & stolthet det!

Väl på bussen valde fröken med all rätt och tja inget annat händer ju så då sover man för att när sedan träffa Husse och Banjo springa och busa som om inget hänt.

Härligt med en stabil vovve om än lite tokig ibland.

Mycket bus och skogen har det blivit dessa dagar.

Att sitta på "berget" med två underbara hundar och   , lapa sol, dricka kaffe och äta en kaka är LIVET!

Tycker så synd om dessa människor som inte vågar eller vill ge sig ut i vår natur, den är så vacker, det ger så mycket att bara sitta och vara... 

Man behöver inte prata utan bara sitta där och njuta, se hundarna strosa runt och njuta av sina upplevelser och slörpla kaffe - det går inte att beskriva!

Sen igår så vaknar jag, sovit rätt länge för en gångs skull, kommer ner och tror inte mina ögon! 

Jag tappade allt ev bra humör med en gång!
Vad i hela friden skulle denna snö komma för???

När vi gick med hundarna ett par timmar senare så var det knappt att Banjo kom fram!  Inte nog med att det var mycket snö, den klumpade sig rätt bra på honom också. Usch så jag led med honom men envis som han är (tax) så ska han fram till varje pris. Tur att killen är vältränad, en annan liten vovve hade gett upp för länge sen. 
Nu var det inte riktig lika illa hela vägen men en bit.

Blääää!

Nåja, dagen hade ändå lite trevligheter att bjuda på.

T ex så var vi hämtade lillhusse K och det kan få Freja att hoppa ur pälsen, de var hemma medan vi åkte och Freja visste inte vem hon skulle hälsa på först när vi kom hem så det blev mest en massa spring. Tokfia!

En skön fredagskväll och så en sååå härlig kvällspromenad.

Ljust och lagom kallt, en del snö hade försvunnit, vägen var plogad - så skönt.

Med paltkoma och samaringrogg tillbringades kvällen i soffan.

Inte helt fel.

Däremot nattens omöjlighet till sömn pga månen och värken är inte kul.

Kan ju bli en mindre rolig lördag...

Tur att inget är inplanerat eller ja det har jag ju men inget som kräver så där jättestor tankeverksamhet...

Nu ska jag försöka få sova någon timme till - med lite tur.

Kom ihåg:

Idag lär det gå åt en hel del både värktabletter och kaffe....  

Väderomslag är inte det jag önskar mig!

Kroppen har redan gått i strejk och det blir då fan inte bättre av att det idag är

- 5.5 Men jag vidhåller att våren är här...

Natten har varit pest och pina, stackars Matilda som har delat sovrum med mig.

Lilla hjärtegumman!   

Trist idag med både värk och att Matilda åker men så är det, hon har ett jobb att sköta och en sambo som väntar. 

Igår när vi var ute och gick på eftermiddagen så fick vi se tre ungar - tjejer - som höll ner en katt mot marken. 
Redan där blev jag förbannad!
Katten kom loss och då jagar de den och ska ha tag i den där stackars kissen, den river en tjej.

Rätt åt henne!

Men hon ger sig inte!
Katten visar på alla sätt att ge fan i mig...

När hon sen försöker en gång till att ta katten så blir jag topp tunnor rasande och vrålar (jo jag kan) "Ge fan i katten"!!

Ungarna vänder sig om efter att de faktiskt studsat till lite.... börjar gå därifrån och katten drar en lättnadens suck.

DÅ kläcker en av ungarna ur sig: Det är hennes katt!

Jag svarar så klart att det spelar ingen roll.

Jag lovar att jag såg rött men de slutade iallafall för den här gången.

Men att inte folk kan lära sig respektera djur!

Att föräldrar inte kan lära sina   ungar att respektera och acceptera andra levande, var sig de går på två eller fyra ben!

Snart dags att försöka få kroppen att lyda lite så jag får fart på dagen.

Har en del "måsten" som faktiskt måste göras idag och det finns igen återvända men sen lär det inte bli kul...

Vilken fin vårdag vi haft idag. 
Två helt underbara, långa promenader har det blivit hittills idag....

Solen skiner och himlen är blå!

Kan det bli så mycket bättre? 

Ja det skulle vara då att slippa knata på grusig och blöt asfalt men man kan

inte få allt.

Fröken bus har fått sig ett par bad idag för jösses så svart hon blev! 

Hur som haver så lovade jag en viss person igår att fortsätta om Fibromaylgin så jag ska väl försöka fokusera så pass så jag får ner lite mera.

Fibromyalgi är ingen psykisk sjukdom!

Att leva med ständig värk och trötthet påverkar förstås känslivet. Man kan bli både arg, ledsen och nedstämd. Men FM är ingen psykisk sjukodm som ibland påstås. Exempelvi är depressioner inte vanligare hos människor med FM än os andra som lever med ständig/långvarig värk. 

Eftersom kropp och själ hänger ihop kan symtomen bli värre och du kan få ännu ondare om du känner dig deprimerad, ledsen eller stressad och även åt andra hållet. Det blir lätt en ond cirkel.

Därför är det viktigt att ta hänsyn till både kropp och själ när man behandlar FM.

Smärta syns inte!

En av svårigheterna med Fm är att det inte syns utanpå. 

Du kan ses helt frisk ut, även om du har oerhört ont. Dessutom brukar besvären komma och gå. Du kan känna dig bra ena stunden, för att i nästa ha ont.

Det är ibland svårt, näst intill omöjligt, för omgivningen att förstå.

Ett annat problem är att kunskapen om FM fortfarande är dålig. Det gör att många med FM ullever att de inte blir tagna på allvar.

Varken av omgivningen eller sjukvården. Blir du avfärdad och ifrågasatt är det lätt att känna tvivel och skuld.

Det är jobbigt nog att leva med värk och trötthet. Det borde vara en självklarhet att då få bli bemött med respekt och inte misstro....

Vad hjälper då?

Eftersom man inte vet exakt vad som händer i kroppen vid FM, finns fortarande inget bot. Men många lär sig med åren att lindra värken och hantera sjukdomen. Vissa blir faktiskt helt av med besvären, andra inte. 

Varken muskler eller leder blir heller skadade av sjukdomen även om det många gånger känns så. 

Tveka inte att söka hjälp. Det finns att få på många håll. Förhoppningvis kan du få bra hjälp av din allmänläkare. Kanske behöver du också träff en rehabiliteringsläkare, smärtspecialist, arbetsterapeut eller sjukgymnast för att få tips och råd om hur du kan lära dig hantera sjukdomen på bästa sätt.

Lyssna på din kropp!

Det absolut svåraste först:

Respektera att din kropp sätter gränser. Det är viktigt att du anpassar ditt liv så att det fungerar med sjukdomen, efter vad du orkar och klarar av.

Se till att det finns tid för vila, avslappning, motion och behandling. Vissa saker tar längre tid och du kanske behöver fler pauser.

Undvik att planera för mycket och lämna utrymme för det spontana. En arbetsterapeutkan hjälpa dig med arbetet att strukturera om din vardag. 

Hur mycket du orkar och klarar av att arbeta beror förstås på arbetsuppgifterna men även om hur ont och hur dålig du är i din FM, vilket kan variera från dag till dag, ibland från timme till timme.

Många klarar att forsätta att jobba men de med de svårare besvären kan behöva gå ner i tid eller bli sjukskriven på heltid.

En idé kan vara att man behöver byta arbetsplats. Det gäller framför allt om din nuvarande arbetsplats är stressig eller innebär mycket statiskt belastning.

Ibland kan en rehabiliteringsmedicinsk klinik hjälpa till för att det ska bli möjligt att kunna arbeta, trots  FM.

********************************************

Som sagt, att leva med FM är inte lätt. 

Det är oftast ett rent helvete!

Man får leta på de små fina guldkornen i vardagen för att orka kämpa, att ha en familj som gör vad de kan för att förstå är guld värt! 

har jag haft hela helgen.

Att höra fåglarna kvittra och se bar backe, plocka ur ett och annat barr ur hundarnas pälsar, grus under fötterna, både ute och inne!!

Så underbart!

Nu är det söndagkväll igen och Lillfisan Tuva åker härifrån igen, på tisdag åker lillfisan Matilda och sen är det "bara" jag och Amanda igen.

I fredags åkte vi ut på landet och sen i lördags hämtade vi Matilda.

Tanken var att vi skulle in till stan på kvällen igen men se Matilda ville vara kvar så vi stannade.

Så skönt och mysigt.

I eftermiddag har vi bara varit, käkat så jag rullar fram, Freja är badad, nu får Amanda sina naglar fixade av Matilda som är en hejare på det där och jag väntar bara på min tur... synd bara att naglarna för tillfället är så förbannat korta!

Annars har kroppen bestämt sig för att strejka, den vill inte lyda och nu är rygg och nacke inte snälla mot mig.

Men vänta nu, jag kan ju inte ha ont!
Jag är ju inte sjuk fick jag höra häromdagen - igen!

Jag blir så trött på folk som inte lyssnar på vad jag säger eller helt bara skapar en egen bild av hur världen ser ut.

Hur kan det vara så att någon annan kan känna och veta hur jag känner?

Jag kan förstå att det kan vara svårt att begripa när det nu inte är så synligt, att det finns de som har Fibromyalgi men fungerar ändå.
Men jag fullkomligt skiter i hur din granne har det!

Jag har MIN värk, MINA inflammationer, MINA helvetsdagar och nätter!

Tänk så härligt det måste vara att veta precis hur andra har det...?
Fast det är väl som med så mycket annat - okunskap och kanske även viljan att inte vilja/kunna se annat än de man själv tror är sant.

Nä jag blir bara arg & DET tänker jag inte bli idag.

Ska slå ner röven i soffan, sy lite mera på lapptäckte och flirta till mig snygga naglar av dottern!

Idag kan jag gärna byta med vem som helst...

Ingen bra dag eller natt men med lite "tur" så löser det sig under dagen.

Värken sitter mest inombords idag, jävlig på utsidan men mest på insidan... 

Det är väl fan också att det aldrig kan få vara bra!!

Då menar jag riktigt bra.

Backen jag klättrat uppför ett tag, slängde ner mig halvvägs igår.   

Bara att starta klättra igen men är fan så jävligt!

Solen skiner från en blå himmel idag med och jag har ingen aning om vad vi ska hitta på idag - vore så skönt att ta gänget med sig upp i skogen med för lite korvgrillning men men vi får väl se. 
Klockan är ju knappt 7 än..

Yrsel och domningar är dagens lilla extra belöning, att gå som om jag vore småfull är inte trevligt!

Fy fan!

Idag blir det nog inte så lätt för de omkring mig...

äsch tar och kryper ner en stund så jag inte ramlar av stolen  - någon som vill ha billig fylla?

Ring mig!

Äntligen får jag låna bloggen lite och berätta och idag har jag en del att berätta...

M har haft en längre tid nu som även är jobbig för mig för hon sover ju inte och då är det klart att jag också vaknar!

Annars har veckan varit bra.

I måndags gick vi ju den sköna svängen med Bessie och Maja som är sååå skön.

I tisdags kom en STOR kille och hälsade på mig - Fernando - han är tjusig och hårig...

Blev lite sur när han tog min favvotoffel som jag fått av min lillhusse K!
Men inte brydde han sig om det heller!
Så det var ju lika bra att lägga ner det igen.

Lagom trött var jag efter det men nu var det ju så att M hade köpt oss varsit grisöra men jag var smart och gömde mitt så jag hade mitt kvar när de hade åkt hem. Man får vara ful men inte dum!
Onsdag gick vi med Bessie och Maja.

Då busade jag och Bessie och M svor som vanligt över att hon inte hade kameran med sig - ja klantarsel...

Sen har jag fått en hel del träning också trots att M fått höra att det vi tränar visst inte är viktigt...

Trodde att all träning var viktig & sen är det ju så kul!

Men så igår fick hon äntligen tummen ur att ta fram ryggan och packa den med det vi brukar ha när vi åker till Husse.

Min lillm Tuva är ju hos sin pappa idag och kommer imorgon igen så då skulle i åka en sväng.

Det som är värst är att vi åker så tidigt.... men jag brukar kunna sova på bussen men inte idag för det var nog den klantigaste chaufför jag åkte med.

Till och med M tyckte det var i jobbigast laget, sen att hon ska vara uppe mitt i nätterna och ränna gör ju att hon inte är så pigg.

När vi så varit ute en sväng & lite sånt där smått och gott så åker Husse iväg och lämnar oss med Matte... har inte bestämt mig för om jag ska tycka om det riktigt...

Matte tog i allafall på sig något som jag aldrig sett förut men det var visst bra för vi gick en promenad och Banjo och jag var dyblöta och fulla i grus men inte hon.

Sen är hon fräck nog att ställa oss bägge i duschen!
Jag duschar inte med pojkar, det trodde jag hon visste men tydligen inte.

Sen fick vi lite tokrace och jagade varann genom huset....

Men när vi upptäckte att M krupit ner i soffan med täcke så lade vi oss där och hade det mysigt....

Men nu väntar jag på att Husse ska komma hem snart!!

Varje bil som åker förbi så måste jag springa till dörren och kolla läget.
Nog för att jag känner igen hans bil men man vet ju aldrig...

Så nu ska jag inta min vaktposition igen.

En gåtfull sjukdom.

Firbomyalgi är en gammal sjukdom som gått under många olika namn. Man vet fortfarande inte vad den beror på.

Det finna inga provet att ta som visar på fibromyalgi och det syns inte utanpå.
Lyckligtvis går forskningen framåt. Ny kunskap gör att inställningen till fibromyalgi håller på att förändras.

Sjukdomen blir allt mer känd och erkänd - och det finns hjälp att få för dig som är drabbad.

Hur känns då fibromyalgi? 

Det viktigaste symtomet på fibromaylgi (FM) är en svår muskelvärk och ömhet som inte vill släppa.

Den kan kännas på olika sätt; molande, svidande, brännande eller i bland som kramp. Värken brukar kännas värre när du använder muskleran men finns kvar även vid vila.

Förutom smärta kan du också bli stel, svag och trött i musklerna och hela kroppen. Du kanske får svårt att bära t ex matkassar eller så blir det jobbigt med små pilliga saker som att knäppa en knappeller trä en synål. 

Ett annat symtom är att du blir mycket trött. Tröttheten kan bero på sjukdomen i sig och att du sover sämre när du har ont. 
Man vet inte med säkerhet.

FM påverkar hela kroppen och kan ge många olika symtom. Huvuvdvärk är vanligt och yrsel likaså. Du kan bli orolig i magen.

Kanske får du svårt att koncentrera dig och att göra flera saker samtidigt kan vara en hel vetenskap.

Självklart får smärtan och tröttheten också konsekenser för känslolivet.

Du kan bli arg, orolig eller nedstämd.

De flesta med FM har bättre och sämre perioder.

Besvären kan till och med variera från dag till dag eller skifta under dagen. 

Ena dagen kan du känna dig "bra" för att nästa ha mycket ont.

Hur får man då en diagnos?

Eftersom det inte finns några prover att ta som visar att du har FM så får läkaren utgå från de symtom du beskriver.

Man har sedan några år fastställt kriterier som gör att man kan ställa en diagnos.

I den ingår bl a en utbredd diffus värk sedan minst tre månader. man trycker också på olika punkter på kroppen som ska smärta vid ett vist tryck, så kallade "ömma punkter".

Ibland och oftast så tar läkaren prover för att utesluta andra sjukdomar. Det kan kännas jobbigt att få beskedet att du drabbats av en kronisk, osynlig och långvarig sjukdom.

Men samtidigt som man får en diagnos så startar första steget mot bättreing. Du kan börja förstå symtomen och försöka göra något åt dem. 

Har du varit orolig över besvären kan det också bli en lättnad att få veta orsaken. 

Att sedan också kunna tala om för den som frågar att man faktiskt har fått en diagnos och inte bara är en gnällkärring är ett stort plus.

I många fall kan en allmänläkare ställa diagnosen -  i andra fall krävs kontakt med en reumatolog eller smärtläkare....

Vem drabbas?

Alla kan drabbas av FM men det är mest vanligt hos kvinnor även om både män och barn kan ha det.

Man kan också drabbas närsomhelst i livet. 

Många drabbade har släktingar som också har FM men det finns idag inga belägg för att det skulle vara ärftligt.

Ingen vet varför?

Ingen vet ännu säkert vad FM beror på. Men det forskas en del och det finns flera teorier.

Eftersom hela kroppen är inblandad kan du få många olika symtom. Det kan vara svårt att veta vad som är orsak och verkan.

Troligen beror värken vid FM på att kroppens smärtsystem har blivit överkänsligt.

Det tyder t ex de ömma punkterna på.

Överkänsligheten gör att du får oproprtionerligt ont jämfört med din retning du utsätts för. 

Många forskare tror att denna överkänslighet beror på obalans i centrala nervsystemet. (Då borde det också att gå att lösa gåtan tycker jag...)

Besvären vid FM förvärras av sömnbrist. Därför finns också tankar om att störd djupsömn bidrar till sjukdomen.

Andra forskare menar att långvarig stress i olika former kan utlösa FM.

Det finns som sagt många olika teorier men det enda säkra är att inget vet säkert....

********************************************

Det finns mera och kommer mera men det är lite mycket att både läsa och skriva om jag tar allt på en gång så därför lite i taget.

Jag har fått lite reaktioner på att jag delar med mig men det mesta finns faktiskt redan på nätet och det är inte bara heller att gå till en läkare och tro att man hur lätt som helst bara får diagnosen FM för att man läst om det. 
Ånej, det kan faktiskt ta år innan vårdcirkusen har bestämt sig!

Jag har också alltid varit öppen med hur jag mår och vad just jag behöver, kan eller inte kan göra för att må så bra jag bara kan.

Jag vet också att många uppskattar att se att de är inte ensamma...

Jag har svår FM vilket gör att jag har i stort sett allt som finns inom FM och jag reagerar starkt på all beröring men tänk att det finns sätt att även klara av det - inte alla dagar men många!

Om du har FM, var öppen mot dina nära, tala om hur du mår just idag, erkänn för dig själv att idag är ingen bra dag - gäller i och för sig alla!

Allt blir faktiskt lite lättare om man börjar med att erkänna för sig själv att jag är faktiskt sjuk.

FM är inget man dör av, inget man blir rullstolsbunden av, inget som man blir sämre av om man rör på sig & lever.

De finns personer med FM som klarar av ett "normalt" liv med jobb och familj men sen finns det också en klick som inte gör det.

Oavsett vilken klick du tillhör så är det ok!

Vissa saker funkar för mig men inte för andra.

Jag mår bra av att gå i skogen på mjuka underlag medan andra absolut inte klarar det utan måste ha plan mark under fötterna.

Alla är vi olika och har rätt att vara det.

Jag kan inte förstå din smärta och du kan inte förstå min men vi kan acceptera varandra för det.

Vi har alla ett värde, oavsett skick!

Tänk att det är fortfarande onsdag...

Långa dagar när de startar okristligt tidigt men man hinner en hel del då -  om det finns ork vill säga.

Vi började dagen med en härlig om än något kylig promenad tillsammans med Annika P, Bessie & Maja.

Tjejerna var rätt uppmärksamma idag och rediga så de fick gå lösa...

Naturligtvis så kommer vi till ett ställe där man i Frejas värld tycker att det är ett gärde och hon får så klart tokfnatt.

Nu var Bessie inte sen att hänga på om än något förundrad över vad i hela friden hunnskrället höll på med.

Vi stod och kikade på dem en stund innan vi bröt leken och fortsatte vår promenad.

Halva sträckan blev i koppel och jag som då inte tränar Freja måste ju bara berätta vad hon kan alldeles av sig själv.

Hon gör nr 2 och i stan så plockar man helt klart upp allt.

Så kommer vi fram till en busskur där det också finns en papperskorg. 

Fullt i folk som väntar på bussen.

Jag sätter ner Freja, säger till henne att stanna, lägger ner kopplet och vänder ryggen till för att gå och slänga snuskpåsen.

Hon sitter kvar! 

Smart hund som lärt sig att sitta och stanna helt av sig själv....

Väl hemma blev det till att käka frukost nr 2, ta hand om lite tvätt, lagom tills jag skulle vila ryggen så ringer telefonen...

Ja jag blev sittande en stund innan jag intog ryggläge men det blev ingen lång stund.

Valde att ta på mig och ta en promenad INNAN det dåliga vädret skulle komma. 

Jo, tjena!
Jag kom lagom hemifrån för att inse att det var lika långt hem om jag fortsatte gå som jag tänkt som om jag vände. 
Men vi klarade oss riktigt bra, det kom lite blött uppifrån men inte så att vi blev blöta. 

Däremot hade jag en rejält skitig liten vovve!
Det är ju lite geggigt ute nu när det tinar på och hon slog så klart ner rumpan i den värsta, lilla lerpölen hon kunde hitta när vi mötte en dam som bara var tvungen att prata med Freja....

Nåja, det går bort med vatten!

Inte hela världen...

Förbannad på Bredbandsbolaget igen. Nu är det inte bara jag som har problem utan flera runt  omkring mig. 
Lätt irriterande att jag ser och hör att det ringer men det går inte att svara!!

Samma sak om man vill ringa någon, denne ser att vi ringer men kan inte höra oss...

Men de ska väl med lite tur ha löst problemet innan detta året är slut.

Mycket mera har inte hänt här idag. 

Men det räcker långt, nu väntar en kväll i soffan tillsammans med tjejerna, tv:n och lapptäcket.

Slappt och skönt med andra ord.